Cykling…

Det är ju faktiskt inte så tokigt. Det är ju faktiskt riktigt kul! Jo, jag tycker det varje gång jag ger mig ut, det är skönt och behagligt och riktigt trivsamt. 

Nu på em/kväll gick jag och funderade på om jag skulle svida om till löparstassen och ta några steg på löpbandet (för jag är en bekväm människa, föda när det gäller regn och blåst). Så sa mannen att vi skulle kunna ta cykeln och byta den där chokladkakan som mannen köpte åt mig och som jag dissade. Så vi tog våra cyklar. Det regnade och blåste men nedrans vad skönt det var.  

 

Morgonturen…

…i löpardojorna är gjord! Motigt i morse att ta sig ut och UPP ur sängen för den delen. men innan kl 9 drog jag på mig löparstassen och makade mig iväg. Tänkte en sakta tur. Men helt plötsligt så gasade benen i det helt otroligt härliga vädret så det fick lite fortare än tänkt. Kanske får till ett andra pass idag också?!  

 

Hoppsan…

och troligtvis är detta min 40-årskris. Men den är otroligt efterlängtad, sen många, många år tillbaka. Det har tagit tid innan jag faktiskt hittat det jag vill ha. Och framförallt ngt som jag står för och som är jag. Har även funderat på mitt thainamn i thai, såklart! 

 En lotusblomma med en om-symbol (vad det sistnämnda betyder kan ni läsa här!). 

Utemöbler

 Mannen är ganska sen på att haka på mina idéer ibland. Men väntar jag ut honom så hänger han på till slut. Nu har vi fått våra utemöbler – en hörnsoffa på altanen. Inte tokigt alls om jag får säga det själv. Homestylat har han också gjort. Funderar dock på en matta att ha under soffbordet?? Det borde väl finnas att ha för utebruk?

Det där med löpningen

  Nä, det går inget vidare just nu. Jag vet inte om det sitter i huvudet eller om kroppen inte vill. Jo, mer mentalt är det nog allt. Jag har en dålig vana att hetsa upp mig inför ett pass. Jag tänker för mkt på hur det ska gå, hur ska jag orka, hur jag ska lägga upp passet och så tänker jag att jag bara vill hem. Är jag aldrig klar snart? 

Det är tungt. Jag önskar att jag kunde ändra mig mentalt. Lusten att springa lopp är faktiskt inte så stor. Jag har faktiskt ingen lust att springa lopp. Jag vill bara springa för min egen skull, för välbehaget efter ett pass. Jag vill inte  ha den där pressen att träna för att orka utföra det planerade loppet. Nej, lusten är obefintlig. Jag får alltså ta det som det blir den 14 juni. 

Idag masade jag mig runt 17 km. Planerat var 25 km, men när jag trampade snett med foten så försvann motivationen och pannbenet.