Fiat 500

I lördags så skulle mannen spana på bilar. Inte för att vi behöver ngn ny bil, men kolla på bilar skulle vi göra. Jag hittade  iaf en som jag vill ha! Nä, kanske inte världens bästa bil, eller krocksäkraste, men den är ju så otroligt söt. Tyvärr så passar den inte helt mannens längd, men desto bättre min längd. 😉

Mannens julklapp

I helgen var vi iväg på mannens julklapp. Han fick av mig föreställningen Grotesco med övernattning på hotell i Karlstad. Att det blev just Karlstad beror på att det är en fin stad och att jag känner lite samhörighet då morfar och mormor bodde där från 50-talet. 

Iaf, vi bodde centralt, så vi passade att gå lite på centrum. Vädret var ju inte helt på vår sida så vi drog till Rusta för att handla en 16 kg kettlebell (de är billiga där!). Sen till hotellet igen för att sen gå dricka lite öl. Tillbaka till hotellet för att byta om och käka (middag ingick i priset). Promenad till föreställningen och i 3 timmar se en helt galen show. Återberätta? Nej, det går inte. För mkt intryck för att komma ihåg.  

 I morse vaknade vi tidigt. Mannen drog på sig löparkläder för utelöpning. Jag drog på mig innekläder för löpbandslöpning (klockan kvar hemma!). Stegintervaller i sakta mak. Men så skönt det var att få lite fart på fötterna. Sen drog vi oss hemåt, bytte ett par fotbollsskor till dottern…hon behöver 42.5 i storlek. 

Vi tog vägen förbi Karlskoga och la lite blommor på morfars och mormors grav. Östra Kyrkogården i Karlskoga är vacker; ligger i skogen men fin natur och öppna ytor. Borta bra men hemma bäst, som alltid. Dock blev magsjuk natten till idag, så barnens farmor fick sköta det där. 

Läkarbesök…

Idag träffade jag läkaren på min vårdcentral. Som ni vet har jag haft med mitt knä sen augusti 2015. Jag har varit hos två olika sjukgymnaster, vilka har gett mig skilda bedömningar. Den första SG bedömde det som artros, den andra som inflammation i knät.

I samma knä har jag även haft besvär av löparknä, men det har jag lyckats träna bort. Sen augusti har det värkt i hela knät, under knäskål, på insida av knä. Ja, så svårt att förklara. Det är besvärligt under vila, känns av när jag sover, kan värka när jag sitter vid mitt skrivbord på jobbet utan att jag belastat. Knäpper också i knät då jag varit stillasittande under en längre tid. 

Jag har försökt att vila. Jag har tagit antiinflammatoriska tabletter, jag har varit hos sjukgymnast och gjort rehabövningar så att det slagit gnistor, ändå kan jag inte tex promenera utan besvär. Tillslut så sa min senaste SG att jag skulle ta kontakt med läkare. Idag träffade jag läkaren. Jag förklarade mina besvär, hur länge jag haft dem och allt det andra jag skrivit ovan. 

Bedömningen är att jag ska fortsätta att träna som jag vill. Men allt ska ske i min takt.  Han rekommenderade mig vattenlöpning för de mjuka rörelserna. En MR på knät ska göras för att utesluta meniskskada. Korsbanden verkade hela och oförstörda.

Så jag gör som läkaren säger. Jag ska träna och springa som vanligt, till smärtgräns då. Sen får vi se vad som händer, efter röntgensvaret. 

Fem km…

  Jag var helt enkelt tvungen. Solen var framme och jag kände hur det spratt i benen. Ville inte styrketräna. Nä, på med dojjorna och springkläder. Tre km var målet. Jag vet inte hur flåset är nu efter så lång tid som jag inte varit så aktiv med konditionsträning. Men målet flyttades fram och jag såg fem km framför mig. Det gick!! Ignorerade knät som gnällde lite. Yes! På’t igen!