Så är det söndag.
Vad glad jag var när jag vaknade och insåg detta. Just nu är jag inne i en period med kass sömn. Ingen aning varför, men sover gör jag inte.
På Kristi Himmelsfärdsdagen jobbade jag på Jourcentralen i min lilla stad. Så där roligt. Men som tur var så var det lugna gatan. Ibland är det mer och ibland mindre. Men troligtvis så har det fina vädret en stor påverkan.
På kvällen skulle jag ge mig på en ”springa-långt-du-kan-innan-du-får-ont”-pass. Och det tog slut vid 7,5 km. Surt så in i bomben. I fredags så dejtade jag sjukgymnasten och hon sa som naprapaten – behandling! Mannen ska nu i några dagar trycka på den förbannadt onda nerven (1 ggr/dag) och så stretching. I går gjorde han det och fyttirackarn vad ont det gjorde!!
Så paniken har spritt sig! Paniköpte igår en racerhybrid, Nishiki. Ingen racer…vi får se hur jag gillar det. Det där med spd-pedaler är ju också en historia för sig. Något man får lära sig. Men igår så provade jag att transportcykla – till och från pappas 70-årskalas. Det var kul! Lite ont i rumpan idag eftersom jag inte lyckades köpa mig cykelbyxor. Idag blir det en till tur.
Min stora lilla kille har tappat två tänder nu. Åh! Min lille kille.













