Nu kom den…

…den där förkylningen…
I fredags blev det en 8 km efter jobbet. Kände mig lite trött i benen trots två dagars vila. Men körde på.
På lördagen (igår då!) så small det till i hals och hostan kom som på beställning. Långt ner i lungorna sitter hostan…
Så gårdagen innebar planläge, soffhäng och Ipren. På kvällen preparerade jag mig med ytterligare lite Ipren och gick på 40-årsfest. Blev en ganska dämpad tillställning för min del, men väldigt trevligt.
Idag har jag också hållt mig i soffan, hosta och lite tjock hals. Fick till en liten promenad i varje fall.

Det som grämer mig mest är att jag missat 18 km löpning denna helg. Skit! Jag vill så gärna få in en massa mil i benen tidigt i programmet. Jaja, så är det! Nya tag nästa vecka.

Veckorna går…

Usch, så dålig jag är på att blogga. Måste verkligen skärpa till mig.
Har egentligen hur mkt som helst att blogga om, men jag liksom orkar inte ta mig för att starta datorn…Hm, konstigt? Jag som ett tag var så himla frenetisk på just bloggning.

Veckorna går. Jag jobbar…och så har jag börjat läsa in min kandidatexamen (som jag ej gjorde för 8 år sen då jag tog sjuksköterskeexamen). Nu känns det allt lite tungt, och ångesten kommer…lätt att vara efterklok. Detta gör jag liksom på min lediga dag…frivilligt! Men det känns som om det behövs, för mitt jobbs skull, om jag vill läsa vidare…till något. Det verkar bli allt större krav att sjuksköterskor läser på akademisk nivå.

Nu är det träning inför Stockholm Marathon som gäller. Jag får löpcoachning från fina Annie. Coachning på 40 mils avstånd, ibland är det allt bra surt att bo miitt på landet och flera mil ifrån storstäderna…Men hon hjälper mig så gott det går, med tanke på att jag bombarderar henne på Twitter och via mail med frågor. Grundplanen är 3 pass i veckan, ett bonuspass om jag får in det i tidsplaneringen…Det ser verkligen bra ut och jag älskar att följa ett schema. Tre pass är en bra stomme, jag känner att jag hinner med löpning, livet, jobb, barn och nöje. Men 4 pass känns ändå överkomligt. Just nu känns löpningen härligt skönt…motivationen finns, benen känns pigga och jag känner mig riktigt lycklig. Ingen sjukdom än så länge….för det verkar visst vara toppen på förkylningar/virusar just nu, enligt nyheterna.

Idag är det söndag. Ja, söndagsångest som vanligt. Men vi tar det lugnt, barnen och jag. Maken jobbar däremot…någon måste ju dra in pengarna! Dottern är hos grannen och kompisen, har åkt skridskor på en damm som grannen plogat upp. Jag och sonen har tagit en promenad, åkt lite bob och spelat spel ”Alfons Kurragömmaspel”. Jag vann, och det var väl inte direkt populärt. På förmiddagen klämde jag in en 5 km på löpbandet. Det är egentligen planerat att jag ska springa 17 km långpass, men att lämna barnen i nästan 2 timmar går inte. Och när mannen kommer hem från jobbet så är det mörkt och springa i 2 timmars mörker är inte riktigt vad jag vill…jag behöver lite mer ljus på mina långpass. Så det får bli så här idag. En 12 km:are ikväll får det bli. Lite mör i benen efter gårdagens 8 km, 5 km i förmiddags…men 12 km går alltid att klämma in.

Ha en fortsatt bra söndag! Nu är det dags för lite matlagning…

20130127-145318.jpg

20130127-145331.jpg

Cyklat…en liten bit.

För första gången på länge som jg motionscyklat. Först så tog hela familjen en cykeltur på ca 47 min (typ!). Sträckan blev 6,8 km…ett varv runt stugan på Öland. Sen gasade jag lite och tog mig runt samma varv utan familjen på kanske 14 min, eller ngt.

Men nu kände jag hur min 7-växlade cykel inte var helt prima. Asfalt blandat med grusvägar var väl så där.
Fast det gör mig iof mer säker på mitt beslut gällande cykelköp. Det blir troligtvis en hybrid så att jag kan variera cyklonen och inte bra köra asfalt. Inte helt min grej kände jag. Än i varje fall.

Cykelägare!

Jag har varit på jakt efter en cykel.
Och till min stora glädje så hade mannens kusin en ståendes i ett förråd. Använd senast 1997 till Vätternrundan. Lycka är!
Passade mig ypperligt i storlek. Det konstiga är att han, som är normallång och normalbygd karl, har använt den.

Vi har köpt nya däck och nya kablar till bromsarna. Ja, inga skivbromsar eller liknande, utan hederliga fälgbromsar.
Så nu har vi fräschat upp och säkrat den lite. Nu ska jag bara våga mig ut och köra också.

Besök hos naprapaten!

Jag har känt mig desperat.
Två besök hos sjukgymnast – en massa stretchövningar och styrkeövningar har jag fått.
Häromdagen beslöt jag att besöka en naprapat. Idag var det dags.
Hon tittade på kroppen (på något vis), sen fick jag göra vissa rörelser och så tillslut så sa hon att bäckenet var snett, att det på något vis har förskjutit sig. Naprapaten vill då ”skjuta” tillbaka höften. Så först fick jag elbehandling (låter skumt!) och sen masserade hon mig. Som avslutning böjde hon och bände och så sa det lite knak i bäckenet, (fast det lät mer i ryggen) och det allra sista så stretchade hon min otroligt stela ”skinkmuskel” och det var det som gjorde allra mest ont…det andra var ”a piece of cake”.

Men nu hoppas jag verkligen att det blir bättre, även fast jag inte riktigt vet hur. Träna och jogga fick jag göra som vanligt, men hon ville ha ett återbesök, så om en vecka är jag där igen.

Imorgon blir det styrketräning – med fokus på ben.

Återbesök hos sjukgymnast.

Dejtade sjukgymnasten igår igen.
Innan vi träffades, så ville hon att jag skulle ge mig ut på ett joggingpass för att jag skulle bli lite trött i kroppen. Så det hann bli en tur på 4.7 km innan vi träffades utanför ett gym i Lilla Staden.
På gymmet blev det löpbandsjogg, samtidigt som hon filmade min löpstil och mina löpsteg nu när jag lite trött. Intressant!
Vi tittade på filmen tillsammans och jag berättade lite var jag hade känningar, eller ont.
Just nu är inte problemet att jag har ont i höften, utan snarare ett problem att höger vad domnar/somnar. Duktig som jag är så har jag gjort mina stretchövningar (hyfsat bra iaf!), så höften är ganska okej.
Filmen visade (enligt sjukgymnasten då), att jag inte har styrkan i höger ben. Jag har inga kontrollerade rörelser, framförallt när jag är trött. Jag istort sett ”slänger” fram benet och samtidigt sätter jag i hälen och landar på insida fot (pronation?). Bäckenet orkar jag inte hålla uppe utan sluttar lite nedåt höger. Min högerfot är en kort stund i marken eftersom jag troligtvis har obehag ngnstans i kroppen. Jag komenpenserar min dåliga högra sida med en stark vänster sida.

Sjukgymnasten tror att detta beror på för mycket landsvägslöpning. Att jag har belastat snett (sluttande vägkanter). Då har min högra sida fått jobba extra mkt, vilket gjort att nerven i höger skinka/höft har kommit ikläm efter att musklerna jobbat för hårt. Därav mina domningar i vaden och svag höger sida.
Nu vill hon att jag ska satsa mer på benstyrka för det är det jag behöver, konditionen har jag (och som hon sa: ”Du vet att du klarar att springa Varvet!”). Höger sida måste tränas upp och jag måste få mer styrka i benen. Tunga vikter, men få repitioner och set 4×6 st.

Inte många veckor kvar nu…vi får se hur det går.

Hos sjukgymnasten!

Igår besökte jag för första gången i mitt liv en sjukgymnast.
Varför då?
Jo, de senaste månaderna har jag haft en hel del smärta (eller ska jag säga obehag/känningar) i höger höft, speciellt vid hög belastning som t ex skidåkning och långpass.
Hon klämde och kände och böjde och bände. Och jag berättade min historia så klart.

Sjukgymnasten kom fram till detta. En nerv är i kläm mellan musklerna(?), eftersom höger sida höft/ben arbetar lite mer pga:
Att jag tränar för mkt landsväg och asfalt. När jag springer i vägrenen så belastar jag ojämnt så att ena sidan får jobba mer. Jag är även otroligt stel i mina muskler så jag du några övningar på tänjning för rumpa, lår och höften. En av övningarna ska jag nu göra 4ggr/dag 2x1min. Resten ska jag göra efter joggingturen. Hon tyckte även att jag skulle lägga in mer benstyrka i min träning. Kanske också skaffa ett par mer dämpade och stabila skor än de jag nyss skaffat (NB 1080). Ingen panik i det, men på längre sikt.

Så nu görs det en del stretchövningar, både hemma och på jobbet.

Ett lite längre pass får det bli.

Imorgon är det Seedningsloppet i Göteborg. Två år i rad har jag sprungit det loppet. Främst för att jag har tyckt att det är en bra start på säsongen, men sen är det ju alltid roligt att se hur löparformen är.

Iår är det inget lopp. Egentligen har jag ingen aning om varför men så blir det. Istället tänker jag försöka kompensera det där uteblivna loppet med ett längre distanspass/långpass på 15-16 km. Och dottern tänker jag ta med på cykel bredvid.

Vad tror ni om det?