Nu börjar det allt närma sig

I maillådan fick jag detta meddelande idag. Då kom pirret i magen…
Tiden rinner iväg och snart är det dags…snart!!

Så är det gjort!

Anmäld och glad!

Hur funtad är jag?

Här sitter jag i soffan en vecka efter ett sjukt tufft lopp och spanar på ett annat tufft lopp.
STOCKHOLM MARATHON
Sanningen att säga är att jag är liiite tänd på att anmäla mig – NU!!
En bra kommande födelsedagspresent skulle jag vilja säga.

Lite kort!

Det har kommit lite kort från Lidingöloppet. Tycker jag ser lite för fräsch ut mot vad jag faktiskt kände mig.

Lidingöloppet 2012 – mitt lopp!!

Min dag!
Uppladdningen kunde varit bättre. Veckan har inneburit pasta; pasta hela veckan lång. Sömnen har däremot varit dålig, sovit som en kratta. Stress skulle jag tro det beror på, både jobb- och lopprelaterat.
Dagen D. Satte mig på chartertåget mot Lidingöloppet. På nästa station anslöt en väninna. Himla smidigt med ett tåg som går direkt till start (nästan). Men hur bra det än är, så är åksjuka verkligen ingen hit. Mådde pyton på tåget. Så som sagt, starten på dagen var ju sådär bra. Äntligen framme på Lidingövallen och käk, fick i mig en hel del krubb. Vi drog en sväng på mässan, lämnade in väskor och värdesaker för att sen ta oss till Koltorp och starten. Det är allt en bra bit att gå…
Startade i led 7. Tanken har hela tiden varit att ta mig igenom; träningen har varit hälften så bra som i fjol (alltså skitdålig!). Men jag kom in i ett flyt som kändes bra. Tog rygg på några tjejer och killar och gubbar, som jag kände joggade i min fart. Tänkte att detta kan nog hålla så att jag är i mål som i fjol. Det kändes så bra; flåset, benen, miljön. Sen kom partiet mellan 17-20 km vilket innebar en hel del backar och nedförslöp. Nu började det kännas konstigt i mina vader. Det började dra lite i musklerna; tryckte i mig en gel (som jag trodde skulle hjälpa). Så det började få bli lite gång i några backar. Tog mig förbi Grönstabacken i gångfart, sen började jag jogga igen, kände de där dragningarna i vaderna igen. Stretchade och det kändes bättre. Började jogga återigen, banan var då lite sluttande. Då bara det small till i högra vaden. Satan i gatan, vilken djävulusisk kramp! Trodde jag skulle krivera, letade efter ett träd att ta emot med, men då fick jag kramp i magen (brukar få det efter långpass), så där låg jag och sträckte ena benet mot en liten pinne för att bli av med krampen i benet , samtidigt som jag låg och sträckte ut mig för krampen i magen. Måste sett otroligt dumt ut. Helt plötsligt kom det tre rödklädda sjukvårdare. Snacka om att jag blev förvånad. Men de hjälpte mig med krampen, och som sagt jag drog iväg igen. Min kompis som startade i ledet efter mig kom ikapp när jag låg på marken med sjukvårdarna. Hon blev helt förtvivlad. Själv skrek jag: ”Spring, Annelie, spring! det ordnar sig!”. Stannade för att trycka i mig mer saltgurka. Nu var det mest en kamp för att komma i mål. För bryta ville jag definitivt INTE! Gick och sprang omvartannat. Backarna kunde jag inte jogga uppför, för då kände jag direkt att det drog i vaderna igen. Så det gick som det gick. I mål kom jag…skittid, men vad tusan. Jag kom i mål. Träffade min Annelie i duschtältet, skulle då ta av mig skorna, men det gick inte så bra…kramp igen i det andra benet. Nästan värre än i backen; Annelie fick trycka och trycka, tillslut släppte det och jag försökte få tillbaka saltbalansen med vätskeersättning. Det blev bättre. Så nu har jag upplevt detta med kram! Det var en upplevelse, ingen trevlig sån dock.
Vi tog oss till centralen efter lång väntan på buss och tunnelbana. Där käkade vi sushi; gott som tusan! Eftersom jag mådde så där bra, så kändes det lagom med lite fisk. Satte oss på tåget och for hem…båda var nöjda och glada efter våra prestationer.

Lördagsgodis!

Köpte mig lite lördagsgodis!

Smakerna verkar inte så tokiga.

Oladdad!

Ja, inte många dagar kvar. Sen smäller det: Lidingöloppet – here I come!
Samtidigt som jag vet att jag inte tränat löpning tillräckligt i år, mot vad jag gjorde i fjol, samtidigt känner jag mig lite nyfiken på hur formen egentligen är. Jag kan tycka att flåset varit ok på de långpass jag kört. Däremot så har kroppen sagt i från. Först och främst, funderar jag på hur höften ska hålla?!
Nu har jag köpt mig lite gel inför loppet, och efter en massa påtryckningar från en gammal kollega, så har jag även köpt rödbetsjuice (som uppenbarligen ska förbättra syreupptagningsförmågan). Vi får se! Så laddar jag då…och lite extra kolhydrater blir det också. Jag är så rädd att känna den där krampkänslan i vaderna som jag kände i fjol. Men, men, det visar sig.

Lill-killen och jag har haft vår lediga dag idag. Förmiddagen bjöd inte på någon större aktivitet. På efter middagen tog vi en cykeltur (dottern stannade hemma). 4,5 km med ganska täta stopp för vila.

Mormor och morfar kom också på spontanbesök, vilket uppskattades av Lill-killen. Som han tjatar om dem i ett…tur att jan kommer bra överens med morföräldrar ändå.
För att sen kompensera den där cykelturen, så köpte vi prinsessabakelse. En bra form av uppladdning. Nu ska vi räkna ner dagarna, tre dagar till lördag.

I brevlådan…

Fick detta med posten idag. Känner mig inte helt laddad med 1,5 veckas förkylning i kroppen. Men till loppet ska jag och springa ska jag också…oavsett hur det går. Hoppas på att jag kommer runt iaf.

Den förkylda historien…Tjejmilen!

Ahh!
Var ska jag börja? Egentligen så kände jag att detta var en såndär samkväms-/umgängesresa med mina gamla goa kollegor. Har sett framemot den här resan i flera flera månader. Trevligt sällskap, god mat, roligt lopp och så klart shopping (som jag aldrig tackar nej till!).
Att träffa sina gamla kollegor var helt underbart! Har inte sett några av dem på 6 veckor (semestrar och dylikt)…men att träffa dem igen kändes helt som igår. Eller ja…det var ju igår. Så härligt att kunna prata om allt, och veta att det stannar där det är.

Stockholm då. Nummerlapparna hämtades, med en mastodontkö framför oss. Det var visst många som tänkte som vi. Stressen kröp fram. ”Måtte jag hinna få min nummerlapp innan kl 13.10??” Men vi hann precis. 40 min innan starten (min då!) så kom vi fram till Gärdet. Ställde oss i varsina, återigen, mastodontköer till överdragsinlämning och sen var det dags att ställa sig i startfållan. Värmde upp med gympan, vilket gott och väl behövdes eftersom det var duggregn hela tiden i luften.
Utan att ha känt ngn som helst nervositet eller spänning i kroppen. Men just där…när det snart var dags, då kom det. Tävlingsadrenalinet. Tankar på i vilken fart jag skulle ligga i och hur jag skulle lägga upp loppet. Fast tankarna fick gå fort för helt plötsligt så var det dags för min startgrupp att ge sig iväg. Som sagt, det var trångt. Väldigt trång i början. Fick sicksacka ganska mkt, kände att jag ville ligga i ”min” fart och just då kändes det på tok för sakt. Hittade min kollega bland folket och uppmanade henne att ta rygg på mig eftersom jag visste att hon hon vill komma runt 56 min på milen. Knatade iaf på framåt…kändes okej hela tiden. Lite svajande tempo, men ändå ok stabil. Hade en svacka vid ca 7 km då jag visst saktade ner lite på tempot, men sen kunde jag få fart igen. Kom i mål i leran och kände mig nöjd.
Sen kom ju det ihållande regnet och då kände jag mig mindre nöjd. Frös som liten blå och framåt kvällen kände jag konstigheter i halsen.
Maten på Grill smakade ändå helt ljuvligt…och även det där dyra vinet till maten.

Söndagen innebar shopping. Men när jag har för stora förhoppningar så hittar jag sällan något, vilket så var fallet. Inget till mig blev det…jo, tre par örhängen. Sen blev det en födelsedagspresent till dottern som fyller 9 år på fredag. Jag hoppas att hon gillar den, för jag tyckte att den var tuff.

Förkylningen hänger kvar…täppt i näsan och hostan från *****. Men det var ändå en perfekt energigivande helg.

Startbevis!

Åh, så kul!
I brevlådan idag fick jag startbeviset för Tjejmilen. Och springa, det ska bli otroligt roligt!
Eller nä, det ska bli roligt att få träffa mina f d kollegor och springa tillsammans. Alltså inte tillsammans i loppet men att vara där tillsammans. Laget heter ”Fast and Furious Bitches”. Var vi nu fick det namnet ifrån…

På kvällen blir det trivsamheter och roligheter. Planen är att käka på Grill, men att ta sig några drinkar …Vart ska man gå då i Storstaden?