Sonen…

…har förmågan att bli sjuk när vi är lediga. Hängig, gnällig och febrig – och somnar kl 19 i soffan…

Nu håller vi tummarna för att INGEN annan i familjen blir sjuk.

Nu kom den…

…den där förkylningen…
I fredags blev det en 8 km efter jobbet. Kände mig lite trött i benen trots två dagars vila. Men körde på.
På lördagen (igår då!) så small det till i hals och hostan kom som på beställning. Långt ner i lungorna sitter hostan…
Så gårdagen innebar planläge, soffhäng och Ipren. På kvällen preparerade jag mig med ytterligare lite Ipren och gick på 40-årsfest. Blev en ganska dämpad tillställning för min del, men väldigt trevligt.
Idag har jag också hållt mig i soffan, hosta och lite tjock hals. Fick till en liten promenad i varje fall.

Det som grämer mig mest är att jag missat 18 km löpning denna helg. Skit! Jag vill så gärna få in en massa mil i benen tidigt i programmet. Jaja, så är det! Nya tag nästa vecka.

Återbesök hos sjukgymnast.

Dejtade sjukgymnasten igår igen.
Innan vi träffades, så ville hon att jag skulle ge mig ut på ett joggingpass för att jag skulle bli lite trött i kroppen. Så det hann bli en tur på 4.7 km innan vi träffades utanför ett gym i Lilla Staden.
På gymmet blev det löpbandsjogg, samtidigt som hon filmade min löpstil och mina löpsteg nu när jag lite trött. Intressant!
Vi tittade på filmen tillsammans och jag berättade lite var jag hade känningar, eller ont.
Just nu är inte problemet att jag har ont i höften, utan snarare ett problem att höger vad domnar/somnar. Duktig som jag är så har jag gjort mina stretchövningar (hyfsat bra iaf!), så höften är ganska okej.
Filmen visade (enligt sjukgymnasten då), att jag inte har styrkan i höger ben. Jag har inga kontrollerade rörelser, framförallt när jag är trött. Jag istort sett ”slänger” fram benet och samtidigt sätter jag i hälen och landar på insida fot (pronation?). Bäckenet orkar jag inte hålla uppe utan sluttar lite nedåt höger. Min högerfot är en kort stund i marken eftersom jag troligtvis har obehag ngnstans i kroppen. Jag komenpenserar min dåliga högra sida med en stark vänster sida.

Sjukgymnasten tror att detta beror på för mycket landsvägslöpning. Att jag har belastat snett (sluttande vägkanter). Då har min högra sida fått jobba extra mkt, vilket gjort att nerven i höger skinka/höft har kommit ikläm efter att musklerna jobbat för hårt. Därav mina domningar i vaden och svag höger sida.
Nu vill hon att jag ska satsa mer på benstyrka för det är det jag behöver, konditionen har jag (och som hon sa: ”Du vet att du klarar att springa Varvet!”). Höger sida måste tränas upp och jag måste få mer styrka i benen. Tunga vikter, men få repitioner och set 4×6 st.

Inte många veckor kvar nu…vi får se hur det går.

Idag vabbar vi..

Lill-killen har fått någon form vår-sjuka, så idag får jag vara hemma. Den lilla kroppen känns som en kamin.

Vi hoppas på snabb tillfriskning. Imorgon åker nämligen jag och maken tillsammans med vänner till Storstaden för nöje. Barnen är tänkta att vara hos farmor. Men hon fixar nog lite sjuka…nypensionerad sjuksköterska som hon är.

Magsjuka är det här!

Jag kunde varit på bättre humör, men nu är jag inte det.

Jag har alltid varit en person som sagt att jag ALDRIG får magsjuka. Vinterkräksjukan har inte besökt mig en enda gång, maken däremot flera gånger.

Nu sitter jag här med någon form av magsjuka. Tack för den. Liksom. Det var väl min tur kan jag tro.

Sjukstuga!

Förskolan ringde och önskade att jag hämtade Lill-killen. Han hade hela förmiddagen gnällt och klagat över magont och illamående. Så jag for iväg i ett huj från jobbet. När jag väl kom till förskolan så verkade allt lugnt. Lill-killen hade varit på toaletten två gånger, ingen kräks alltså. Så när jag kom mitt i lunchen var han hungrig och smällde just i sig sin andra portion pasta.
Väl hemma blev det ett litet bakslag, inget kräks, men kalsongbyte några gånger.

Nu är det än så länge lugnt med magen. Så Lill-killen passar på att vila en stund…

Den där halsen!

Vet inte hur jag ska uttrycka mig?
Men jag hade tänkt mig en lång harang av svordomar. Ni ser den framför er?

Jag har återigen halsont. Skit!
Jag vågar inte jogga. Skit!
Om det skulle bli värre. Skit!

Hur gör ni andra? Var sätter ni gränsen för löpning/träning?

Känner mig som sagt lite småstressad nu.

Uppdatering:
Jag gav mig ut i löpardojjorna trots det där i halsen. Maken sa att det var latmasken som satt sig fast. Så jag var tvungen att motbevisa det. Resultat: milen!

Status: Mia

Bara så att ni vet:

”Jag har asont i halsen!”

För att använda mig av dotterns ordval.

Ingen jogging!

Det blev ingen jogging idag.
Hade faktiskt sett framemot ett mil-pass och ev. lite längre till och med.
Men kroppen känner sig inte helt pigg; halsont och allmänt hängig och orkeslös kropp (ni vet, ska jag ut eller inte?).
Så jag avvaktar till imorgon, då kanske jag kan ta igen lite förlorad löpning och hoppas på att inget bryter ut.

Svaret på varför barnen gett mig sovmorgon…

MAGSJUKA!

Hurra!!
Not!