Trädgårdsarbete…

Så är snart lördagen passé.
Konstigt väder har dagen i varje fall bjudit på.
Med löpardojjor på och hela långpasskitet laddat, var jag på väg ut för mitt långpass. Kollade upp mot himlen och såg något så otroligt mörka moln. Vankade lite fram och tillbaka och funderade på om jag skulle vänta en stund för att ge mig ut, men mannen sa att det kommer blir värre väder senare på dagen. Så jag sprang iväg. Jisses, då började det åska och jag är otroligt åskrädd. Gillar det inte. Men det kom aldrig närmre och vädret blev bättre, så jag kunde fortsätta på min planerade tur. Resultatet blev 29 km och otroligt ont i höger knä. Nu blir det till att kavla och rulla. Lite sur att det inte blev jämt 30 km men knät hade inte fixat det, inte pannbenet heller – gjorde på tok för ont!

Under tiden hemma så fixade mannen och barnen i trädgården. Skönt att någon sköter markservicen.

7 km lufsande…

Pumpade in lite energi i hjärnan genom joggingen. Behövdes, för den är riktigt seg just nu. Trött och fylld med massa stress och jobbigheter. Men några km i löpardojjorna lättar lite på trycket. Sakta, sakta, sakta! Räckte gott och väl för lite tunga lungor.

28 km

Idag kunde det gått bättre. Har känt mig lite hängig i kroppen. Inte så att jag varit förkyld eller liknande, men ändå ite helt prima sen jag morgonjoggde i onsdags. Haft huvudvärk flera dagar, som en tung mössa på huvudet. Och sen att sonen i fredags fick hög feber och blev otroligt hängig natten till lördag och hela lördagen har inte heller gjort saken bättre. Kass sömn…!!
Men jag var riktigt taggade inför dagens tre timmars pass. Hade egentligen som mål att ta mig runt 30 km (med tanke på tiden jag hade sist).

Två mil hade jag sällskap av min kära kompis Vickan. Så otroligt trevligt att prata och tjata i dryga två timmar. Sen släppte jag av henne – och då var det som en broms slog in i kroppen. Flåset blev så otroligt tungt. Vätskeryggan var tung…benen blev trötta (inget ont, men trötta). Så målet blev helt plötsligt att fokusera på att klara tre timmar. Vilket jag gjorde. Besviken på mig själv att jag inte hade mer pannben.

Mitt längsta träningspass

Enligt mitt träningsschema från coach Annie så var det planerat 3 timmars löpning. Förutsättningarna var ju helt optimala. Soligt, varmt, vindstilla: vad mer kan jag begära? Men så himla nervös jag var innan. Otroligt! Dels för att jag skulle kunna fixa detta långpass och dels för vart jag skulle springa för att få ihop de där timmarna. För första gången så har jag lyssnat på podcast P3 Dokumentär fick rulla i iPod:en. Bra grejer det där! Sen började jag att mata på benen. Och de matade på i ganska hyfsat lugnt tempo som jag känt mig bekväm i. Men de där sista km var jobbiga. Då orkade jag bara att tänka på att fixa tre timmar, sen att det slutade på 29.5 km och inte 30 km, struntade jag. Hjärnan var inställd på tre timmar, inget mer. Men nästa gång kanske jag kan jämna till siffrorna lite. Förresten, så här lång har jag aldrig sprungit tidigare på ett träningspass. Nöjd!

Äntligen fredag

Fredag! Då ska jag måla naglarna, med ett av mina nya nagellack. Bara så ni vet (intresseklubben antecknar!)!

Och så ska jag springa 6 st tusingar…pust och stön!

Nu börjar det allt närma sig

I maillådan fick jag detta meddelande idag. Då kom pirret i magen…
Tiden rinner iväg och snart är det dags…snart!!

Helgen som gått

…och veckan också då, alltså som gått. Vad har hänt? Hm, inget, kan jag väl säga…eller vänta. Låt mig tänka….Nej, inget. Veckan har inneburit jobb, barnhämtning, löpning. Inget extra utöver. Mannen har jobbat nattjour så då blir det inte så mycket annat. Så i fredags var jag trött, och slut. Jag jobbade extra i onsdags, på min lediga dag! Och det tog nog musten ur mig. Hämtade lite nagellack som Kajalpennan skickat mig…trevligt! Ytlig som jag är gillar jag sånt.

Lördagen var en slappdag. Förutom det där att jag spran långpass, 22 km på 2 tim 14 min (och några sekunder). Kändes bra, efter ca 1 mil. I början var jag trött, mest morgontrött då jag egentligen inte är någon morgonmänniska alls. Jag gillar att gå och släpa i pyjamasen halva dagen. Mannen tyckte jag skulle ge mig ut på fm då solen värmde. Tur var väl det…för på eftermiddagen kom molnen och lite snöflingor och det började även blåsa mer. Iaf…ingen rytm till att börja med, bara trött och slö; både i ben och i huvud. Piggnade då till efter 1 mil ungefär…de 2-3 sista km började de kännas i vader. Men hem kom jag. Nöjd! Var dock tvungen att vila efter.

På eftermiddagen kom brorsonen för lite lek med storkusinerna. Och det var roligt för alla parter…

Söndagen har mannen fejjat och torkat här hemma. Och jag också, men jag har väl gjort lite annat också, bakat, lagat mat och handlat.
Till eftermiddagsfikat hade jag bjudit i väninna som säljer House of Lola-kläder och en bunt med gamla kollegor. Trevligt det är!! Så klart så handlade jag lite, till mig och dottern.

Det var den helgen det! Snart börjar det en ny vecka. Kör på!

God kväll, Måndag!

Denna helg har varit helt i min smak. Avslappnad, inga krav, bara en massa häng och liten struktur. Det enda som egentligen fanns att passa var dotterns danslektion.
Fredagsmyset påbörjades genom ett tröskelpass i löpardojjorna. Kändes så skönt och befriande efter en mycket tung arbetsdag. På lördagen gick jag och barnen i pyjamas halva dagen (mannen jobbade = då kan vi göra sånt!). Dotterns termin på Art Dance började så den enda tid vi hade att passa var just den. Sonen och jag drog en repa i mataffären och införskaffade oss lördagsgodis och lite kvällsmat. Kvällen däremot hade jag bokat med en kär vän, tillika f.d kollega. I Vara Konserthus spelade Petra Marklund; och både jag och min kompis älskar musik. Konserten var mycket bra: byggde på hennes album Inferno. I verkligheten lite tyngre och mkt bas. Min smak!
På söndagen var det självklart soffhäng. Jag kan helt enkelt inte missa Vasaloppet. Något som jag däremot missade var visst Femmilen – så himla typiskt! På eftermiddagen och i solsken och med barnvakt hemma (då mannen återigen jobbade), så drog jag på mig löpardojjorna igen. Långpass på 18 km planerat. Och det var en härlig känsla. En sån där tvärtemot-känsla mot förra helgen då löpningen var en total pina. Igår så var flåset på min sida. Rytm i enen som synkade väl med flåset. Ingen som helst känning i min höft som varit/är besvärlig. Bara ben och flås som var i harmoni. Mer såna pass!! Jag kom hem glad och nöjd!

Avslutade söndagen med lite youtube-klipp från 2012 års Stockholm Marathon.

Helgnöje…

Japp!!
Helgerna går fort som alltid. Men ibland så älskar jag det…ibland inte alls.
I fredags var mannen och jag med vänner på Gustafsson&Schyffert. Recension av det? Så där! De kan bättre och det kunde ha varit bättre. Gustafsson hade ingen riktig tråd i sin stand up. Så jag tappade helt bort mig i hans pladder ibland. Schyffert är bra! Kan vara mycket bättre, men ändå ok. Alltså inget outstanding direkt. Den själva grejen som mannen och kompisen arrangerat (julklapp till mig och kompisens sambo) – mat och föreställning!? Kanon! Alltid lika trevligt med såna påhitt. De små påhitten uppskattas alltid!

Igår sprang jag mitt långpass. Kändes skit från första löpsteget. Inget flyt i löpningen. Ryckigt och stelt och andningen kändes som ett stånkande hela tiden. Hela passet blev inte bättre av att mina vader var som oböjliga stockar. De kändes hela passet. Passet var verkligen en pina, men ändå ville jag ju få in det där efterlängtade långpasset som jag missat då jag varit sjuk. Idag har jag så sjukt ont i vaderna.

Men det har jag ju helt fått bortse då jag har spatserat runt i Universeum i Göteborg hela dagen. Upp och ner och fram och tillbaka. Barnen hade det otroligt roligt. Och lärorikt var det också. Fanns mycket för dem, och även för en själv att förkovra sig i.

Nu är det totalt soffläge, och fram har jag plockat en vetenskaplig artikel. Troligtvis kommer jag somna med den över fejjan.
Hoppas er helg har varit bra som min!

Snart läggdags…

Och söndagsångesten finns där hela dagen som alltid.
Helgen har varit lugn. Mycket lugn. Både mannen och jag har känt oss slitna och trötta. Därför har aktiviteten varit ganska låg.

Efter jobbet i fredags så fick jag in mitt intervallpass för veckan. 10×400 meter. Shit pommes frites! Det kändes, men jag tror inte att jag vågade maxa på intervallerna helt. Lite rädd för att inte orka…men det gick bra och jag kände mig ändå helt slut och utpumpad efter passet.
Lördagen var en ren slappardag. Familjen åkte till lilla staden och tog en lördagsfika med en kär vän. Trevligt det är att fika på stan, det gör jag alldeles för sällan; eller hela familjen gör det alldeles för sällan.
Efter ha inhandlat lite lördagsgodis så åkte vi hem för att slappa i soffan ännu mer. Men tillslut så tog vi skärpte vi till oss och tog oss en rask promenad. Mannen och jag, sonen åkte bobb.

Dagen idag har nästan varit den samma. Fast mannen ryckte upp sig och fick med sig dottern till slalombacken. Sonen däremot ville INTE åka så vi fick stanna kvar hemma. När dottern och mannen kommit hem gav jag mig ut på helgens långpass. 14,3 km i snömodd och underkylt om vartannat samtidigt som det blåste och småspik kom från luften. Pannbensbyggande idag, fast ändå kändes det så lätt och skönt. Bra känsla idag…

Imorgon är det måndag igen…hoppas på en lätt och skön vecka. Imorgon ska jag handleda två sjuksköterksestudenter, termin 1:or. Ska bli spännande och lärorikt även för mig.