Inte ofta…

….men idag hände det.
Hela familjen kom hem efter jobb respektive dagis/fritids ungefär samtidigt idag.
Satte mig lite i soffan med datorn i knät..
Lill-killen framför TV:n för att kolla ormen.
Maken T i fåtöljen för det obligatoriska tidningsläsandet, med en kaffekopp i handen.
Dotter N försvann snabbt upp på sitt rum för att leka…något, typ rollspel….
Efter ett tag så lade jag ifrån mig datorn för att ansluta mig till tv-tittandet.
Helt plötsligt så har jag somnat! Jag hör hur ljudet liksom försvinner bort i öronperiferin…UNDERBART SKÖNT, men himla konstigt!!
När jag vaknar till efter dryga 20 min så har maken T börjat med kvällsmaten; entrecôte, hasselbackspotatis, sallad, bönor och Leif Mannerströms chili-bea!!
Fredagsmys!!

Lycka i mammahjärtat!

Imorse var familjen trötta (jag, dotter N och lill-killen).
Vi tog sovmorgon och jag skjutsade dotter N till skolan i stället för att gå till bussen (tjänar iaf 20 min).

Mamman lämnar av dottern utanför skolan. Flera skolkompisar står vid en gungställning och hänger.
Skolkompisarna ser dottern i bilen och vi hör hur de ropar: ”Dotter N!!”. Och rusar mot staketet och vår bilen.
Dotter N får fart i skorna och rusar ur bilen (glömmer att säga hej då till mig och lillebror).

Men det gör inget. Det värmer så mycket att se vad många kompisar hon har och att hennes kompisar blir så glada över att se henne. :-D

Lycka är!

- Att själv få åka till Ikea, utan man och barn.
- Att själv få vandra runt planlöst utan att någon hänger i byxbenen eller ser otroligt uttråkad ut.
- Att jag kanske kan smita in på A6 och spana in de där jeansen jag funderade på i söndags, men som jag aldrig hade lusten till att prova.

(Jag ska åka och byta en förvaringsmöbel till Lill-killens rum. Fel färg kom hem i söndags. )

Stolt storasyster!

Dotter N och jag hämtade tillsammans Lill-killen på förskolan igår.
Först såg han oss inte när vi kom genom dörren, men när han väl gjorde det blev han väldigt glad. Speciellt att se sin storasyster. :-) Stoj, stim och kramar fick dotter N. Lill-killen tog sin storasyster i handen och visade henne runt, busade och skrattade.

Plötsligt så hör jag hur Lill-killen blir arg och skriker: ”Min stojasytter!”, och detta flera gånger. Han ställer sig framför dotter N och och säger: ”Min Nanna!”. Det visar sig att andra barn på avdelningen har börjat visa intresse för storasyster tillika dotter N. Och då gnager svartsjukan inom Lill-killen. ;-)

Dotter N var jättestolt och glad när Lill-killen visat hur mycket han tyckte om sin syrra. Med stor stolthet berättade hon det för maken T när han kom hem.
Hon fick även klä på honom ytterkläderna och hon hjälpte honom upp i bilen. Detta utan gnöl och tannagnissel från Lill-killen…vilket oftast är nu förtiden när jag ska hämta från dagis.

Funderare på livet…

Jag har inte riktigt kunnat släppa tanken på ett inlägg som jag läste hos både kära Fröken Isakson och fina Jenny.

”En dag frågar en son sin far: ”Pappa, springer du en maraton med mig?”
Pappan svarar: ”ja” och de springer sin första maraton tillsammans.
En annan dag frågar sonen sin far igen: ”Pappa, springer du en till maraton med mig?”
Pappan svarar igen ”ja, min son”. De gör sin andra maraton tillsammans.
En dag frågar sonen sin far: ”Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?”
(4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning)
Pappan svarar igen ”Ja”…

Läs texten först, kolla sen in detta YouTube-klipp!