Jag känner mig stressad, sur, irriterad och har pms. Punkt!
En joggingtur för att bli av med den negativa känslan.
Nu känns det bättre.
7 km i hyfsat tempo i snömodden och halkan.
Nöjd!
Imorgon får jag nog köra lite styrka iform av tabata-intervaller.
Jag är på något så otroligt gnälligt och tjurigt humör. Så mycket att det till och med märks och noteras på mitt arbete. Då är jag lite irriterad, brukar sällan annars visa mig sur. Ibland blir det dock undantag.
Problemet? Vi kan kalla det ”jobbrelaterat”. Mycket jobbrelaterat. Vår semester är ämnet. Mer skriver ja inte, för då blir jag på surhumör igen.
Jag kunde varit på bättre humör, men nu är jag inte det.
Jag har alltid varit en person som sagt att jag ALDRIG får magsjuka. Vinterkräksjukan har inte besökt mig en enda gång, maken däremot flera gånger.
Nu sitter jag här med någon form av magsjuka. Tack för den. Liksom. Det var väl min tur kan jag tro.
De senaste veckorna, vi pratar om 2 veckor, så känner jag själv att jag är och har varit så otroligt sur, arg, irriterad och gnällig.
Och då har det verkligen varit på allt och alla.
• Hemma så har tålamodet med barnen varit minimalt. Maken gör och säger konstant fel saker.
• På jobbet så tycker att jag saknar kunskap, har långtråkigt, inget utbyte av jobbet osv osv.
Det värsta är att jag vet om min gnällighet. Känslan i kroppen är inte speciellt skön.
Är det hormoner? Avsaknad av vår? Avsaknad av träning pga förkylning?
Jag vet bara att jag vill bli pigg och glad igen, utan negativt beteende eller tankar.
Men får man känna så här? Gör ni andra det?
Sjuk och gnällig liten kille!
Faktiskt så har han i några dagar klagat över magont men det har inte hänt något varken uppe eller nere…typ. Så vi (maken och jag) har inte tagit det riktigt på allvar.
Imorse var det riktigt mycket gnäll över magont, och han var hängig och varm.
Efter att vi lämnat storasyster vid skolbussen så kom vi hem, och Lill-killen ville vila. På väg till sängen så kom den första kräkningen, och fler väntas då. Nu är det isolering för oss som gäller resten av dagen.
Annars hade jag planer på att provsminka en blivande brud, och morföräldrarna skulle vara barnvakt (till Lill-killens lycka!).
Typiskt!
Sitter här och känner mig lite hängig.
Liten tendens till halskänning och lite matt i kroppen.
Och läget är så där lägligt.
Med tanke på att jag ska springa ett lopp på söndag.
Får försöka proppa i mig vitaminer och mineraler och c-vitaminer och hoppas på snabbförbättring. 
Men nu gnäller jag lite, eller kanske mycket, beroende på hur man ser det.
Kolla in vädret! Suuuperfint och härligt!
Bättre väder för skidåkning kan det inte bli…
Som sagt, jag skulle pröva mina nya längdskidor, idag, i dagsljus och sol.
Ett litet problem bara – jag glömde att maken jobbar till kl. 16.30, vilket menas med INGEN SOOOL kvar!
Och mina päron, eller rättare sagt mamma, har fått kräksjuka så barnvakt har jag ingen heller. *suck och stön*
Färdiggnälld!
Maken och barnen har varit i Skövde för att se på bio.
Eller nej, det var dottern med kompis som såg på film: Sammys äventyr. ”Den var bra”, enligt två sjuåringar. Maken och Lill-killen fikade på stan och besökte leksaksaffären under tiden 
Själv låg jag nedbäddad under ett täcke i soffan och sov när gänget var borta.
Känner mig trött och slut i kroppen och i huvudet också….vet faktiskt inte riktigt vad det är med mig. Orkar inte mycket alls just nu. *stön*
Kanske överarbetad? Nej, det kan man ju inte bli när man bara jobbar 80%?!
Och som grädde på moset har jag de senaste dagarna känt krassel i halsen och även varit lite subfebril…Typiskt!
Halsont!
Passar alldeles ypperligt!
NOT!!
*grr*
Vill inte alls känna mig nedsatt och trött och ha halsont – iaf inte just nu. Tidpunkten är alldeles kass.
♦ Jag vill träna!!! Springa, styrketräna – WHAT EVER!
♦ Jag måste packa och dona och tvätta inför måndagens resa till Cypern.
♦ Jag vill inte känna mig hängig och gnällig när jag är på semester.
♦ Jag kanske smittar en kär vän med sambo som idag ska komma på besök och som imorgon åker till Rhodos (och hon är så himla infektionskänslig!).
Hurra! tänke jag dagarna i Stockholm, det halsonda börjar försvinna och jag känner att kroppen börjar bli bättre. Men igår, igår på tåget hem, då kände jag att det kröp fram igen….ont ont ont halsen. Och i dag känns kroppen trött och hängig.
Idiotiskt!!
