Det tog verkligen emot att ges sig ut och trampa lite på min cykel. Men eftersom det inte blåste utan regnade mest så tänkte jag – kör på! 19,6 km fick jag ihop. Sen blev jag lite frusen..trots att jag tagit på mig vintermundering på överkroppen. Skönt så här efteråt, kan jag nog ändå konstatera!
Härligt dag!
Varmt och skönt, blåser ordentligt men ändå är det värme i luften…
Rehabar mitt knä för fulla muggar. Var hos naprapaten i onsdags. Behandlade mig med ”massage”, stötvågor och jag vet inte vad. Men satan i gatan vad ont det gjorde. Värre än första gången. Nu inte vid knät utan mer på utsida lår. Känns när jag trycker på det. Så, åter nästa vecka igen! Hoppas på förbättring. Cyklat några gånger i veckan men inga längre sträckor, ca 2 mil. Igår provade jag på att springa på mjukt underlag. Resulterade 5 km, inget ont alls. Så imorgon eller söndag blir det ett längre pass. Så skönt att få komma igång igen och känna benen mot marken. Inte fort, men sakta och säkert.
Mina nya dojjor! Med dödskallar på. Dottern är lite avundsjuk, de hade hon gärna velat ha om de funnits i hennes storlek.
Nu är det fredagshäng på altanen…känner mig lite sliten, så det ska bli skönt med helg.
Så är det söndag.
Vad glad jag var när jag vaknade och insåg detta. Just nu är jag inne i en period med kass sömn. Ingen aning varför, men sover gör jag inte.
På Kristi Himmelsfärdsdagen jobbade jag på Jourcentralen i min lilla stad. Så där roligt. Men som tur var så var det lugna gatan. Ibland är det mer och ibland mindre. Men troligtvis så har det fina vädret en stor påverkan.
På kvällen skulle jag ge mig på en ”springa-långt-du-kan-innan-du-får-ont”-pass. Och det tog slut vid 7,5 km. Surt så in i bomben. I fredags så dejtade jag sjukgymnasten och hon sa som naprapaten – behandling! Mannen ska nu i några dagar trycka på den förbannadt onda nerven (1 ggr/dag) och så stretching. I går gjorde han det och fyttirackarn vad ont det gjorde!!
Så paniken har spritt sig! Paniköpte igår en racerhybrid, Nishiki. Ingen racer…vi får se hur jag gillar det. Det där med spd-pedaler är ju också en historia för sig. Något man får lära sig. Men igår så provade jag att transportcykla – till och från pappas 70-årskalas. Det var kul! Lite ont i rumpan idag eftersom jag inte lyckades köpa mig cykelbyxor. Idag blir det en till tur.
Min stora lilla kille har tappat två tänder nu. Åh! Min lille kille.
Dryga fem år och nu även tandlös.
Häromdagen tappade han sin första tand…eller åt upp sin första tand. För han märkte inte att den lossnade.
Stor kille!
Eftersom jag har ett bajsknä = ont i knät, så besökte naprapaten idag. Bättre sent än aldrig, med tanke på att det var drygt en vecka sen jag fick ont.
Naprapaten Torbjörn klämde och kände, vred och bände…
Jo, då! Rakt på senan, den hittade han på momangen. Vad ont det gjorde!! Ajajaja!, sa jag nog GANSKA högt!
Han konstaterade i varje fall att det är ett ”Runner’s knee”…jo då! Så han behandlade med tryck och ngn form av pulsbehandling (tns?) och knäckte så sen lite i bäckenet. Tillbaka i vecka och jag ska göra rörelser hemma, för höften, vida rörelser förstod jag det som.
Jo, det känns ändå bra att få det uppkollat! Frågan är vad jag ska göra nu?
Jo, jag kände att det behövdes lite shopping. Eller jag behövde snarare ett par jeans och nya t-shirts. Så översta raden är till mig…ett par jeans och två t-shirts, en svart och en vit. Färgsprakande!
Nedersta raden till dottern – henne är det lite mer klös i. Och som vanligt behövde hon inget nytt för hennes garderob är överfull, men som vanligt kan jag inte motstå kläder till henne…Typiskt mig!
bilder lånade från hmEn fin 1 maj!
Lite blåsigt men solen har ju ändå tittat fram.
Jag och en kompis har under dagen suttit och knåpat ihop vår examinationsuppgift till kursen vi läser…5 faktiskt aktiva timmar blev det. Det där pluggandet är väl kanske inte världens roligaste sak, men det är väl bara att försöka bita ihop och få uppgifterna godkända.
När pluggandet var över och jag tagit mig hem, cyklade mannen, sonen och jag till mina föräldrar. 8 km är den sträckan och det cyklade MIN 5-åring! Så stolt! Lite hjälp av sin pappa i uppförsbackarna och en stor fikapause, sen drog han vidare. Väl framme hos mormor och morfar hade han ”mjölksyra” som han uttryckte det.
Föräldrarna har varit på semester och jag beställde då så klart en parfym…
Clean ”First Blush”. Doftar ljuuuuvligt!
Som det heter på Twitter.
Jag har troligtvis fått ett sånt.
Så in i bomben det kändes i lördags. Nu är det bättre, men i söndags levde jag på Ipren och Alvedon. Har kavlat och stretchat, och kavlat och stretchat. Gjort en del höftövningar som coach Annie har rekommenderat. Men det känns inte helt perfekt, det där knät. Inte att det gör ont eller så, men det känns konstig, svullet…
På måndag ska jag till naprapaten. Jag blir lite stressad av det hela. Vi får se vad han hittar för fel – naprapat Torbjörn som han heter.
Första kavlerska!
Så är snart lördagen passé.
Konstigt väder har dagen i varje fall bjudit på.
Med löpardojjor på och hela långpasskitet laddat, var jag på väg ut för mitt långpass. Kollade upp mot himlen och såg något så otroligt mörka moln. Vankade lite fram och tillbaka och funderade på om jag skulle vänta en stund för att ge mig ut, men mannen sa att det kommer blir värre väder senare på dagen. Så jag sprang iväg. Jisses, då började det åska och jag är otroligt åskrädd. Gillar det inte. Men det kom aldrig närmre och vädret blev bättre, så jag kunde fortsätta på min planerade tur. Resultatet blev 29 km och otroligt ont i höger knä. Nu blir det till att kavla och rulla. Lite sur att det inte blev jämt 30 km men knät hade inte fixat det, inte pannbenet heller – gjorde på tok för ont!
Under tiden hemma så fixade mannen och barnen i trädgården. Skönt att någon sköter markservicen.
Jaha, onsdag då…
Onsdag menas med att jag går i skolan – pluggar! 8 år sen sist.
Detta gör jag på min fritid, inget jobbrelatetat alls. Lite trist att ”ge bort” en ledig dag till ngt som jag egentligen inte har användning för – än! Jag läser en förberedande kurs inför stundande kandidatexamen och c-uppsats i höst. Men så småningom hoppas jag ju såklart på att få den där kandidatexamen för att sen kunna läsa en vidareutbildning som sjuksköterska (om jag nu vill). Men just nu känns det bara som en vagel i ögat…
Har en stressad känsla i magen just nu. Pluggandet, jobb, löpningen, familjelivet, barnens aktiviteter och vardagen upptar all min vakna tid och jag har en känsla i magen hela tiden. En känsla av att inte hinna med och att inte orka. Inte orka med något…jobbet är fortfarande nytt för mig, barnen skjutsad hit och dit, pluggandet gnager hela tiden och löpningen upptar också mycket av min tid (mer positivt, då det är lite av en fri-tid för mig!). Sen är det ju vardagen: tvätt, städ, mat och allt det där andra som ska göras. Därför ångrar jag lite att jag satte igång med pluggandet, fast å andra sidan vet jag inte när jag skulle göra det annars?!
Just nu är jag mest inställd, eller fokuserad, på löpningen. En dag i veckan, helgdag, tar jag mig för att springa mina långpass. Då får inget annat uppta tid, eller också får mannen sköta markservicen. Stockholm Marathon är verkligen mitt stora mål i år…ser verkligen framemot att få genomföra det. Egentligen har jag inga tidskrav men en siffra nedmot 4 tim är ju lite roligt. Problemet är känslan av att jag tränar för lite; att jag skulle lägga ner mer energi på träningen och fler pass i veckan…
Så ligger det till med mig…just nu.
