Båda mina små älsklingar är hos kompisar och leker.
Det känns riktigt ensamt och tomt hemma.
Jag kan inte riktigt ta för mig att göra något själv; t ex kunde jag tagit en joggingtur, men tänk om de ringer efter mig för att Lill-killen och kompisen inte riktigt är sams, då måste jag ju iväg fort?
Dammsuga kunde jag ju också göra, men då hör jag ju inte om telefonen ringer.
Så damma får det väl bli då. Det går ju att utföra, låter ju inget.
Konstig känsla att vara själv utan något tjoochtjim hemma.
Men det är väl ett bevis på att mina små älsklingar är stora och börjar bli självständiga?!
mmm, konstig känsla det där!
men lite skönt
Anna: precis!