Dotter N och jag hämtade tillsammans Lill-killen på förskolan igår.
Först såg han oss inte när vi kom genom dörren, men när han väl gjorde det blev han väldigt glad. Speciellt att se sin storasyster. 
Stoj, stim och kramar fick dotter N. Lill-killen tog sin storasyster i handen och visade henne runt, busade och skrattade.
Plötsligt så hör jag hur Lill-killen blir arg och skriker: ”Min stojasytter!”, och detta flera gånger. Han ställer sig framför dotter N och och säger: ”Min Nanna!”. Det visar sig att andra barn på avdelningen har börjat visa intresse för storasyster tillika dotter N. Och då gnager svartsjukan inom Lill-killen. 
Dotter N var jättestolt och glad när Lill-killen visat hur mycket han tyckte om sin syrra. Med stor stolthet berättade hon det för maken T när han kom hem.
Hon fick även klä på honom ytterkläderna och hon hjälpte honom upp i bilen. Detta utan gnöl och tannagnissel från Lill-killen…vilket oftast är nu förtiden när jag ska hämta från dagis.
De är så gulliga
Syskonkärlek är speciell!!
Annie-PD: Ja, absolut! Det är slagsmål och gos omvartannat.
Vilken härlig syskonkärlek! Att se barnen vara fina mot varandra är verkligen det bästa som finns när man är mamma! Kram kram
2BarnsMamman: Det var så fint att se. Tror faktiskt aldrig lill-killen har visat ngt sånt innan och dotter N var så glad efteråt.
Kramar!